I Sverige så utgår man alltid från att den gemensamma vårdnaden är den bästa lösningen för barnen. Det vill säga: båda föräldrarna ska ha lika stort ansvar för försörjning, för trygghet, för kärlek, kläder, mat, tak över huvudet och båda ska vara inblandade och ha lika stor tala vid, för barnen, avgörande beslut. I ett förhållande är detta givet; är man äkta makar så föds barnet direkt in i gemensam vårdnad medan man vid ett samboförhållande måste ansöka om sådan och få vårdnaden ändrad från ensam (som direkt ges mamman).
Den andra sidan av myntet handlar om vad som sker vid en skilsmässa och hur vårdnaden ser ut då ett förhållande blir upplöst. Även där så är en gemensam vårdnad det som fungerar som den fortsatta lösningen. Föräldrarna har lika stort ansvar och lika stort mandat gällande beslut om barnens framtid. Den enda egentliga skillnaden är att man numera som barn har två stycken hem snarare än ett gemensamt sådant.
I de allra flesta fall så uppstår inga problem i samband med en skilsmässa. Föräldrarna kommer överens och kan dela upp barnens boende mellan sig; man kan hämta- och lämna utan problem och man kan respektera varandras önskemål. I andra fall så kan dock konflikt uppstå och där den ene föräldern lämnar in en stämning gentemot den andre; en stämning som handlar om en ansökan om ensam vårdnad.
Motsätter sig den andre föräldern denna så har en vårdnadstvist inletts. Skälen kan vara väldigt varierande och vi kan ge exempel på några självklara sådana:
Dessa skäl är vanliga. Ett skäl till varför många idag ansöker om ensam vårdnad handlar om samarbetsproblem. En lite luddig punkt som kan omfatta allt från att pappan försvårar vid hämtning/lämning, att mamman inte dyker upp på avtalade tider eller att det, av någon annan anledning, inte går att få till stånd ett friktionsfritt samarbete mellan föräldrarna.
En punkt som kan leda till en vårdnadstvist handlar om att någon av föräldrarna vill bryta upp och flytta till ett nytt hus i en annan stad. Att detta sker är inte ovanligt - det kanske har öppnat upp sig för en ny karriär, det kanske finns kärlek bakom beslutet och så vidare. Av naturliga skäl så blir vårdnaden svårare att ha gemensam om en förälder bor på annan ort.
Men - och detta är vårt råd: det går att lösa även en sådan situation utan att en vårdnadstvist måste inledas. Många tar för givet att det handlar om att barnen ska bo exakt lika länge hos varje förälder. Det stämmer dock inte. Som förälder så kan man själv dela upp tiden så barnen ska bo hos var och en. Det kan innebära att de bor hos mamman under veckorna medan de varannan helg bor hemma hos pappan.
I sådana lägen så brukar det vara fördelaktigt att inte bryta upp barnen från skola och vänner. Således kan den förälder som flyttar vara beredd på att barnen kanske kommer att spendera mindre tid där än hos den förälder som bor kvar i samma stad.
En vårdnadstvist i ett sådant läge kan även innebära att man tar större hänsyn till barnens önskemål. Det gör man förvisso alltid - ju äldre barn det handlar om, desto mer har de att säga till om. Det kanske, i och med detta, finns större anledning att vila på hanen gällande en vårdnadstvist om man ska flytta till en annan stad och försöka lösa vårdnaden på annat sätt istället.
Viktigt att poängtera är att en vårdnadstvist och ett beslut om en ensam vårdnad inte innebär att den andre utesluts. Det finns fortfarande rätt till umgänge.
Läs mer om vårdnadstvister här.